Fortsätt till huvudinnehåll

Favoritförfattare


Varje dag läser och lyssnar jag på skönlitterära böcker. Här presenterar jag mina absoluta favoritförfattare och skriver några ord om varför jag beundrar dem. Ibland nämner jag svenska boktitlar och ibland engelska; ofta har jag läst både originalet och översättningen.

Helen Dunmore: Hon har en sådan fingertoppskänsla. Hennes stil känns både knivskarp och hudlös. Språket är poetiskt utan att någonsin kännas överlastat. Bildspråket är vackert och vitalt. Samtal med de döda är min stora Dunmorefavorit även om jag tycker mycket om de flesta av hennes andra romaner. Ett sinnligt och hypnotiskt verk.

Jennifer Johnston: En levande legend som har fyllt nittio. Jag tycker att det är dags att ge Johnston Nobelpriset i litteratur. Hon har inte fått mycket uppmärksamhet i Sverige, men hyllas av kritikerna i bland annat Irland och Storbritannien. Skuggor, Slutstation och The Gingerbread Woman, för att nämna tre av hennes suveräna romaner. Johnstons böcker är korta, men innehåller mer än de flesta tegelstenar jag har läst. Stilen är elegant, kärnfull och subtil.   

Bernard MacLaverty: Hans karaktärer är så komplexa och mänskliga. Stilen är tät och bedrägligt enkel. Jag är särskilt förtjust i romanerna Cal och Lamb och flera av hans noveller. Just Cal är en idealisk roman i mina ögon; den är koncis, levande och ömsint. 

Edna O'Brien: Det är enligt mig även hög tid att ge O'Brien, hon fyller nittio i år, Nobelpriset i litteratur. Jag tycker bäst om tidiga romaner som The Country GirlsGirl with Green Eyes, Girls in Their Married Bliss och A Pagan Place och flera noveller. Hennes verk är vackra, gripande och mångbottnade. En kombination av det explosiva och det sköra. O'Briens böcker lämnar mig aldrig oberörd. Hon är en modig författare som tar konsten på allvar, men hon saknar inte självdistans. 

Elizabeth Strout: De två böckerna om den oefterhärmliga Olive Kitteridge och romanerna Amy and Isabelle och Abide with Me är mina favoriter. Jag gillar hennes andra verk med. Strouts karaktärsporträtt är unika. Vilken inlevelseförmåga. Ett samspel mellan det vardagliga och det existentiella. Hon lyfter på ridåer och visar mänskliga svagheter utan att fördöma. Jag gillar också Strouts svarta humor; hon är väldigt rolig.

Anton Tjechov: Dramerna är ju kändast och de är förstås otroliga. Själv föredrar jag ändå hans noveller. Jag har flera favoriter, långnovellen "Duellen" är en av dem. Det är omöjligt att glömma hans berättelser; de känns magiska på ett realistiskt vis och vidgar medvetandet.   

Anne Tyler: Jag tycker bäst om hennes äldre romaner, till exempel pärlorna Restaurang Hemlängtan och Den tillfällige turisten. Hon har skrivit så många jättebra böcker. Tylers Baltimoreskildringar är speciella. En kombination av det vardagliga och det universella. Karaktärerna är intressanta och runda. 

Jag gillar givetvis massor med andra författare, till exempel: T. C. Boyle, Michail Bulgakov, Angela Carter, Marguerite Duras, Inger Edelfeldt, F. Scott Fitzgerald, Paula Fox, Nathaniel Hawthorne, Henrik Ibsen, Selma Lagerlöf, Bobbie Ann Mason, Guy de Maupassant, Frank McCourt, Alice Munro, Frank Ronan, Kirsten Thorup, Sue Townsend, Herbjørg Wassmo, Richard Yates, Émile Zola, med flera, med flera...

Kommentarer

  1. Dunmore, Strout & MacLaverty är mina favoritförfattare just nu, men vilken samling du nämner. Allihop är otroliga. Om man stod i samma rum som dem skulle man troligen vara vördnadsfull, fast jag tror de allihopa skulle säga åt en att sluta vara så förbannat vördnadsfull. Men det är ju också därför de är bland de allra bästa.

    SvaraRadera
  2. Ja, jag kan inte ens rangordna mina sju absoluta favoriter. Jag tycker lika mycket om dem. Det är sant det du säger om vördnaden. De där författarna verkar (verkade i Dunmores och Tjechovs fall, med tanke på att de inte lever i dag) inte lida av hybris eller liknande.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar