Fortsätt till huvudinnehåll

Den stumma räven (del 3)

Hon tillbringar fem nätter på Markus extramadrass. Den sjätte natten kryper hon ned i hans säng. Han blir som förhäxad av hennes nakenhet. Begäret gränsar till raseri. Hon är också otyglad. Ändå förblir ansiktet oförändrat. Han struntar i om hon får ut något av älskogen eller inte; det är bara hans eget begär som betyder något för honom. Omedelbart efteråt somnar hon. Från näsan hörs ett visslande ljud.
    Nu vet han vad hon heter. Viktoria Johansson. Förnamnet får honom att tänka på en nucka med hopknipna läppar och dammiga kläder. Han har länge beundrat Idun, gudinnan i den nordiska mytologin som representerar evig ungdom. Därför kallar han Viktoria för Idun.
    Hon har berättat för honom att hon bor hos sin kompis i Linköping på hösten, vintern och våren. På sommaren lever hon i olika svenska skogar. Allt hon behöver ryms i canvasryggsäcken. Hon sover under bar himmel. Markus förstår inte hur hon kan leva på det viset. Hon kan ju råka ut för vilka faror som helst. Hur skyddar hon sig mot oväder, våldtäktsmän och ilskna vildsvin? Jag trivs bättre utomhus än inomhus, sa hon vid ett tillfälle. Till hösten ska hon studera kemi. Det påstår hon i alla fall.
    Valter, den roströda hunden, bor under trädgårdsbordet på tomten. Markus vägrar släppa in honom och skyller på pälsdjursallergi. En lögn. Men han står helt enkelt inte ut med hundens uppsyn. När Markus vistas på uteplatsen brukar den sitta och glo på honom. Och i morse då han tittade ut genom ett fönster dök den upp som från ingenstans och riktade sina kloka bärnstensögon mot honom. Djuret tycks bevaka hans steg, rörelser och miner. När han pratar med Idun om det här rycker hon bara på axlarna. Om han talade om detta för en vän skulle han eller hon kalla honom paranoid. Själv är han övertygad om att paranoian är berättigad. Idun har sagt att Valter är stum. Att han inte ens kan morra eller gny. Stumheten får Markus att känna sig ännu obehagligare till mods.
    En svag svettlukt utsöndras från armhålorna. Han pressar armarna mot sidorna. Till skillnad från Idun är han noggrann med hygienen. Han önskar att hon kunde dofta liljekonvalj och nejlika. Att hon åtminstone vore en stankfri person. Hon använder inte deodorant och armsvetten är inte nådig. Hittills har hon bara duschat en enda gång under de sex dagarna. Ändå ser hon så ren ut. I förrgår tvättade han hennes gamla paltor. Han rynkar pannan. Sedan luktar han på Idun och konstaterar att han till och med attraheras av hennes orenlighet. Han kan inte begripa varför. 

© Jenny Enochsson 2014

Fortsättning följer...

Min novell "Den stumma räven" publicerades i Tidningen Kulturen 2014.

Kommentarer

  1. Hmm vem är Idun? Den där räven får en alltmer viktig roll i historien. Ska bli spännande att läsa vilken.

    SvaraRadera
  2. Man kan verkligen tolka detta på olika sätt. :) I morgon kommer del 4.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar