Fortsätt till huvudinnehåll

Den stumma räven (del 2)

Varje kväll efter arbetet på biblioteket går han till skjulet. Vissa gånger träffar han på den älvlika kvinnan. Andra gånger inte. Då de ses utbyter de ett par ord om skogen och hundar. Det är mest Markus som pratar. Han vet inte ens om hon lyssnar. Det finns något frimodigt i hennes blick trots att hon är tystlåten.
    Om dagarna och när han har lagt sig i sängen om kvällarna drömmer han om henne. Då är hon en prerafaelitisk dam i röd sidenklänning och han en kringströvande magiker i hög hatt och mantel. Magikern, en snyggare och kaxigare version av Markus, har hängt med länge nu. Parets möten äger rum i ett arkadiskt landskap. I drömmen är hon ännu fåordigare än i verkligheten. Men hon sjunger vällustigt då de älskar med varandra på bädden av tusenskönor.
    En lördagseftermiddag beger han sig återigen till skjulet. I ena handen håller han en matkasse. Han handlade två portioner färdigmat i en livsmedelsbutik på torget. Panerad fläskschnitzel med pommes frites och pepparrotssås. Köp två rätter och betala för en. När han äter lunch på jobbet brukar Barbro påpeka att den sortens föda innehåller alldeles för mycket tillsatser och knappt några näringsämnen. Markus rynkar pannan när han tittar ned i Barbros färgglada lunchlådor. Bönor, quinoa, fullkornsris. Då hon sitter vid informationsdisken stoppar hon i sig mängder med torkade tranbär. Markus är säker på att Barbro ägnar sig åt självplågeri fastän hon påstår sig gilla kosten. Du kommer att förkorta livet om du fortsätter med färdigmaten, säger hon till honom.
    Hunden sitter framför skjulet och kisar mot solen. De vita kinderna och den vita haklappen är rödfläckiga. En mängd blodiga hönsfjädrar och några spinkiga benrester ligger utströdda över smörblommorna. Den jäveln måste ha gått lös på Gundessons höns, tänker Markus och gör en grimas. Paret Gundesson bor i ett radhus i närheten av hans bostad. De låter fjäderfäna springa omkring vind för våg i den vildvuxna trädgården. Tupparna väsnas och är impopulära bland grannarna. Parets staket är trasigt på sina ställen. Det händer att djuren förirrar sig ut på gatan. Vid ett tillfälle blev en treåring anfallen av en ilsken tupp.
    ”Hej.”
    Han vänder sig om och ser henne komma gående genom blåbärsriset. ”Hej.”
    Hunden traskar fram till henne. Den glor fientligt på Markus.
    ”Jag tänker laga mat.” Han håller fram kassen. ”Eller laga och laga. Jag ska värma den i mikron.”
    ”I mikron”, upprepar hon.
    ”Det är enklast så. Jag är usel på matlagning.” Han petar förläget på det lilla bockskägget. Ska jag raka bort de där hakstråna? frågade frisören förra veckan. Han tyckte att det var en fräck fråga och svarade nej. Nu ångrar han sig. Bockskägget får honom att se löjlig ut.
    Hunden vrider på sig.
    ”Jag ska äta i trädgården. Eller någon trädgård är det inte. Jag bor i en etta i ett avlångt enplanshus. Alla hyresgäster har sin egen uteplats. Det känns nästan som om man bor i ett radhus.” En hostning. ”Vill du käka med mig?”
    ”Okej. Jag tycker om att äta utomhus.”

© Jenny Enochsson 2014

Fortsättning följer...

Min novell "Den stumma räven" publicerades i Tidningen Kulturen 2014.

Kommentarer