Fortsätt till huvudinnehåll

Den stumma räven (del 1)

Markus Franzén bestämmer sig för att gena genom skogen. Den slingrigaste stigen leder ända fram till hans uteplats. Nyss besökte han frisörsalongen på torget. Om och om igen drar han handen genom det nyklippta håret. Frisören räckte fram en katalog med manliga hårmodeller och Markus valde ut en anonym snaggfrisyr på måfå. Han stannar till och speglar sig i en skogstjärn. Huvudet ser litet ut i förhållande till resten av kroppen. Han svär för sig själv och fortsätter gå.
    Då han närmar sig ett förfallet träskjul upptäcker han att en rävsvans sticker ut genom den öppna dörren. Han står och stirrar på den orörliga svansen och tänker att räven säkert är skadeskjuten. Det är mörkt därinne så han kan inte se resten av djurkroppen. Kanske jägaren släpade in den och planerar att återvända inom kort. Det är väl inte jaktsäsong i juni? Nej, han tror inte det. Markus rycker till då svansen oväntat försvinner in i skjulets mörka gap. I nästa sekund skuttar djuret över tröskeln, landar på en grästuva och riktar blicken mot Markus. Ögonen har samma nyans som genomlyst bärnsten. Käken är spetsig, pälsen roströd och vit och de toppiga öronen överraskande långa. Han kommer fram till att varelsen måste vara en hund eftersom den är så orädd. En blandning mellan någon sorts spets och en terrier eller tax.
    Instinktivt tycker han illa om djuret utan att egentligen veta varför. Han brukar ju gilla hundar. Katter har han däremot svårt för. Han gjorde slut med sin förra flickvän eftersom han inte stod ut med hennes angorakatt. Hur kan du tycka illa om någon som är så söt? undrade hon gråtmilt. Han lyckades inte få ur sig ett svar. Hjärnan var tom. Senare gick det upp för honom att han inte tål kattens skevhet. Den maliciösa och samtidigt frånvarande uppsynen. De graciösa men ändå slöa rörelserna. Han tror inte att katter är som kvinnor och hundar som män. Nej, nötta klichéer klarar han sig utan. Han är en upplyst man.
    Antagligen är hunden herrelös och betraktar den sjabbiga byggnaden som sitt hem. Men den visar inga tecken på att vilja hindra Markus då han skjuter en nedhängande rönngren åt sidan och träder in i gapet. Inga skall eller morrningar. Tänk om jycken smäller igen dörren med svansen så att den går i baklås, tänker han ängsligt. Sedan fnyser han åt tanken. Ibland får han för sig de mest barnsliga saker.
    En frän odör slår emot honom. Räv? Nej. Urin? Ja, han antar det. Trots att junisolen söker sig in genom dörröppningen kan han inte urskilja annat än en tunna och ett par flaskor på golvet.
    När han har kommit ut ur skjulet går han fram till en ek och lutar sig mot stammen. Han låter blicken svepa över liljekonvaljebladen nedanför klipphällen. De få blommor som finns kvar är förtorkade. En sådan kortlivad blomma. Markus minns hur han som barn var på väg att stoppa en sådan i munnen. Hans mamma hann precis hejda honom. Den är giftig, förklarade hon. Doften förknippar han med syntetiska tvålar i främmande badrum.
    Sakta börjar han traska hemåt. Han hinner inte ta många steg förrän han ser att det ligger någon i blåbärsriset. När han är helt nära drar han efter andan och tittar på främlingen. En älvlik, ung kvinna iklädd grå collegetröja och beigea chinos. Hon blundar. Ögonlocken pryds av ett synligt blodådermönster. Lite mossa har fastnat i det långa, ljusa håret. Bredvid henne ligger en canvasryggsäck. Han kan se att hon andas.
    Med ens slår hon upp ögonen som är duvgråa. Hon kravlar sig upp, sträcker på sig och borstar bort mosstussen från håret.
    ”Behöver du hjälp?” får han ur sig.
    ”Nej.” Hon tittar yrvaket på honom.
    ”Du är väl inte sjuk?” Varför låter hans röst så gäll? Det gör den ju inte annars.
    ”Jag vilade mig bara.”
    ”Om du är sjuk kan jag följa dig till akuten.”
    ”Nej, nej”, utbrister hon. Sedan ler hon. ”Jag är lite trött för jag har gått långt i dag.”

© Jenny Enochsson 2014

Fortsättning följer...

Min novell "Den stumma räven" publicerades i Tidningen Kulturen 2014.

Kommentarer

  1. Komisk och full av sagoaktiga undertoner. Haha han har gått och hoppats på att träffa en sådan kvinna länge tror jag. Vill läsa fortsättningen,
    . Posta nu!

    SvaraRadera
  2. Tack Ande! Jag ska förhoppningsvis posta del 2 i morgon.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar